Frågor och svar
Här kan du läsa om vanliga frågor och svar avseende orosanmälningar.
Innan du anmäler
-
Som privatperson måste du inte göra en orosanmälan, men det är ett sätt att ta ansvar om du känner oro för ett barn. Lagen säger att du ”bör” göra en orosanmälan om du misstänker att ett barn far illa. Personer som arbetar inom myndighet eller verksamheter som direkt eller indirekt rör barn och ungdomar, har däremot anmälningsskyldighet enligt lag. Exempel på personal med anmälningsplikt är lärare, förskolelärare, kuratorer, polis och sjukvårdpersonal. Anmälningsskyldigheten gäller även professionella som arbetar med vuxna som har barn. Du som är anmälningsskyldig och gör en orosanmälan får inte vara anonym. Det finns mer att läsa om anmälningsskyldigheten på socialstyrelsen.(öppnas i ny flik)
-
Förutsatt att du inte uppger vem du är kan du vara anonym. Så länge du inte har lämnat kontaktuppgifter kommer socialtjänsten inte eftersöka dig. Om du gör en digital orosanmälan finns alltid en IP-adress som går att spåra med särskild teknik. Det kan i sällsynta fall göras undantag från den totala anonymiteten såsom vid nödsituation eller vid misstanke om grov brottslighet.
-
Alla som misstänker att ett barn far illa kan anmäla det till socialtjänsten. En anmälan till socialtjänsten bör göras så fort oron har uppstått. Om du gjort en orosanmälan redan och ny oro uppstår, rekommenderas du att anmäla igen. Du kan alltid kontakta socialtjänsten om du är osäker på om du ska göra en orosanmälan.
-
Ja, det är viktigt att du gör en anmälan när du är orolig för ett barn. Även om socialtjänsten har kontakt med en familj så får socialtjänsten inte all information om det som sker. Informationen du har kan vara en viktig pusselbit i handläggningen.
-
I nästan alla lägen rekommenderas du att berätta för både barn och vårdnadshavare om den oro du har och att en anmälan görs. Det är ett sätt att värna relationen och möjliggöra goda samtal framåt. Genom att berätta visar du också att du tar situationen på allvar och det kan underlätta kontakten mellan socialtjänst och familj. Du som anmäler ska inte informera vårdnadshavare om oron handlar om våld eller övergrepp mot barnet.
-
Med akut oro menas oro som inte kan vänta. Kanske pågår det något i stunden som gör att barnet behöver socialtjänstens hjälp eller skydd. Akut oro kan uppstå av olika anledningar. Är du osäker på allvaret i situationen bör du ringa och rådfråga socialtjänsten. Kontaktuppgifter hittar du på Mer information om orosanmälan och telefonnummer till socialtjänsten.(öppnas i ny flik)Ring alltid om du upplever att oron är akut och barnet behöver hjälp direkt.
När du har anmält
-
Det vanligaste är att socialtjänsten efter en orosanmälan tar kontakt med barnet och vårdnadshavarna för att prata om innehållet i anmälan. Om det behövs, kontaktas även den som har gjort anmälan. Socialtjänsten börjar alltid med att bedöma om barnet omedelbart behöver skyddas. Det är en del av den förhandsbedömning som socialtjänsten gör för att ta ställning till om en utredning ska inledas eller inte. Även om en utredning inte inleds, leder en orosanmälan många gånger till viktiga samtal om barnets situation och råd och stöd till vårdnadshavare. En utredning inleds om socialtjänsten bedömer att det behövs i syfte att ta reda på om barnet och familjen behöver mer hjälp. De insatser som socialtjänsten ger ska hjälpa familjen att förändra sin situation. Det är alltid barnet som står i fokus för socialtjänstens bedömning.
-
Som anmälningsskyldig har du möjlighet att få viss information om vad som händer med anmälan. Det har du inte som privatperson. Socialtjänsten får informera den som är anmälningsskyldig om: en utredning har inletts, inte inletts eller redan pågår. Detta får göras om det inte bedöms som olämpligt. Det här gäller inte privatpersoner eller dig som anmäler i tjänsten utan att vara anmälningsskyldig. Barnet/ barnets vårdnadshavare kan däremot själva välja att berätta eller samtycka till att socialtjänsten gör det i de fall det bedöms som lämpligt.
-
Utgångspunkten är att barnet och barnets vårdnadshavare alltid får ta del av allt som framkommer i en orosanmälan. I undantagsfall kan vi sekretessbelägga uppgifterna för vårdnadshavare. Det är när vi bedömer att det skulle utgöra en fara för barnet om uppgifterna lämnas ut till vårdnadshavare. Det kan också handla om uppgifter från polisen som omfattas av förundersökningssekretess och därför inte lämnas ut.
-
Det går inte att återkalla en anmälan som har kommit in till socialtjänsten. När socialtjänsten har mottagit en orosanmälan måste de ta ställning till uppgifterna i anmälan och kan inte bortse från den information de mottagit. Det är alltid möjligt att lämna ytterligare information till socialtjänsten.